Vi, Rose-Marie och Ulf, flyttade in på gården 15 dec 1985. Idag (2015-12-19) för ca 30 år sedan. Gårdens ursprungliga placering var i Östra Torn by, men kom att utskiftas i samband med enskiftet i början av 1800-talet. Gården är alltså lite mer än 200 år. Den ägdes från början av Domkyrkan och de boende var arrendatorer. Vi köpte gården av kyrkan 1985. Marken på 38,5 ha (385.000 m2) styckades då av. Vi är den 15:e familjen som bor på gården. De första som bodde på gården var Nils Månsson och hans fru Mätta. Före oss bodde Helmer Danielsson där och han hade övertagit driften efter sin far Nils. Gården var känd för sina fina hästar och, enligt muntlig uppgift, Beaglehundar. Det fanns djur på gården fram till mitten av 60-talet.


Relativt snabbt efter att vi flyttat in, kände vi att det kunde behövas lite mer mark till gården. Den var avstyckad ganska snävt inpå byggnaderna. Ett telefonsamtal till kyrkan gav ett positivt besked. Det skulle gå bra. Dagen efter ringde de tillbaka och talade om att de sålt all mark till kommunen strax innan. Snacka om dålig tajming. Samtal med kommunen visade att man inte var intresserad av någon försäljning. Nu hade också den tidigare jordbruksmarken blivit industrimark och då blir priset också helt annorlunda.


Ett orosmoment i början var då vi fick veta att kommunen ville lägga Lunds Stadsbussars parkering- och servicestation bredvid gården. Där skulle 100 bussar vara parkerade och städas, tvättas och repareras. Alla veckans dagar, dygnets alla timmar. Ett telefonsamtal med Lunds kommuns ordförande gav inte stort hopp om att få garagen flyttade. "En så miljöfarlig verksamhet kan man inte placera mitt i ett industriområde! Det måste ligga lite så här vid sidan om."


Vi lyckades avstyra det hela genom att överklaga till Länsstyrelsen. Planerna föll på att byggnaderna skulle bli 50 cm högre än vad detaljplanen tillät. Att bussar skulle köra runt på granntomten nätterna igenom, att vi skulle utsättas för dieselångor dygnet runt och ha ett buller upp till 80 decibel i tomtgränsen sågs som fullt acceptabelt.


Vår tid på gården började med att vi de första 5 åren ägnade den mesta tiden åt att renovera bostadshuset. Eftersom vi hade noll och ingen erfarenhet av renovering, började vi med att åka till Färghandeln och införskaffade 2 paket sandpapper. Ett fint och ett lite grövre. Därmed påbörjades den förändring av gården som ledde fram till vad den är idag. Inköpen har därefter blivit något större.


Att vi överhuvudtaget köpte gården hade sina speciella skäl. Först och främst låg den relativt nära där Ulfs barn bodde, varför förhoppningen var att det skulle bli lätt att träffas. Vidare fanns ett stort uthus som man nog skulle kunna inreda och ha både dans och fester i. Vi båda hade då börjat med gammaldans och var svårt bitna av den flugan. Det här sammanföll med "Gröna vågen" i samhället och det blev populärt att syssla med lite mer "jordnära" aktiviteter. Bland dessa fanns då också folkdans och gammaldans.


I början av 90-talet påbörjade vi arbetet med att inreda Logen. Huset hade tidigare använts som redskapshus där man ställde jordbruksmaskiner och vagnar av olika slag. Där fanns 4 stora dubbelportar som ledde ut åt olika håll. Där maskinerna skulle stå var det jordgolv. I utrymmet fanns också ett pumphus med en vattencistern. Ett litet dass var placerat i ena hörnet. På ena kortsidan var det inrett en tvättstuga, en drängkammare, ett garage och ett utrymme där det stod en spannmålskross. Ovanför den delen av huset var det två våningar som fungerat som sädesmagasin. Genom luckor i golvet, kunde man släppa ner säden till krossen.


Arbetet med Logen började med att det skulle läggas golv. Redan flera år tidigare hade vi köpt rejäla plankor av en bonde utanför Landskrona. Han sysslade med att skrota järnvägsvagnar och golvet består alltså av plankor från godsvagnar. 1991 fyllde jag 40 år och jag glömmer aldrig den födelsedagen, då två goda vänner dök upp arbetsklädda och vi ägnade dagen åt att lägga golv. En mycket välkommen hjälp och en fin födelsedagspresent. Resten fick jag göra själv. Det tog sedan flera månader att slipa golvet och flera kilometers promenad med slipmaskinen.


En rolig episod från tiden strax innan vi började bygga på Logen var då det tidigt en morgon knackade på dörren. Utanför stod några karlar och frågade om det var här de skulle bygga om en Loge. Stor förvirring. Jo, en Loge skulle byggas om, men … Det visade sig till slut att det var ett arbetslag som skulle bygga Björka Loge utanför Lund. Tänk om man hade haft de resurserna. De blev klara på några månader, för oss tog det 5 år.


1992 hade vi kommit så långt i ombyggnaden att golvet var lagt och vi kunde fira Rose-Maries födelsedag med en större fest. Därefter fortsatte ombyggnaden med att lokalen isolerades och väggar och tak sattes. Loftet inreddes och en vinter ägnades åt att bygga en trappa dit upp. Så småningom började vi ställa oss frågan om vi skulle gå vidare med att bygga kök och toaletter. Frågan kom upp om vi skulle kunna hyra ut lokalen till andra. Skulle vi satsa eller inte? Det skulle innebära mycket jobb och var inte gratis. Flera sömnlösa nätter senare bestämde vi oss för att gå vidare. Många kvällar, helger och semestrar senare hade vi så äntligen en lokal som också andra kunde fira bröllop och andra fester i.


1996 kan vi säga att uthyrningen började på allvar. Bröllopsfester (många med giftermål på Logen), disputationsmiddagar, födelsedagsfester, firmafester, barnkalas, oktoberfester, julfester, nyårsfester, förlovningsfester, releasepartyn, vårfester, dopfester, minnesstunder, företagspresentationer, utställningar, osv, osv …. Allt ryms inom dessa väggar. Och inte minst våra egna fester. En lång räcka av oförglömliga tillställningar med goda vänner och goda dansare. Vi har också haft förmånen att ha en egen träningslokal för vår dansgrupp Logdansarna. En gång i veckan har vi haft vår träning där. En träning som fört oss ut i Europa på ett stort antal festivaler där vi varje gång gjort succé. Allt detta en viktig anledning till att vi från början köpte gården. Vi har och har haft många drömmar. Det här har varit en av dem och efter många år fick vi den att gå i uppfyllelse.


HISTORIK